Gäststugan: Peter Westberg

Att förverkliga sina drömmar

Mitt namn är Peter Westberg. Jag är 33 år gammal och är bosatt i Sundbyberg.

Jag har alltid haft drömmar. Som barn skiftade jag mellan att vilja bli polis, hemlig agent, författare och filmskapare. Några stop-motion-filmer blev det redan i mellanstadiet. Filmdrömmarna levde vidare till gymnasiet där jag gick media med inriktning film och redigering.

Efter gymnasiet fick jag genast jobb i Hollywood och har sedan dess varit med och skapat blockbusters som Avengers och Django Unchained. Eller inte.

Författardrömmen har jag däremot förverkligat, även om det i nuläget knappast är något jag kan leva på.

Det är märkliga tider vi lever i

I maj förra året släpptes min debutroman Europa Pandemus. Att säga att den är inspirerad av filmen 28 Days Later vore en underdrift. Utan Danny Boyle och Alex Garlands mästerliga och skrämmande vision hade den här boken aldrig skrivits.

I båda verken drabbas mänskligheten av en smitta som gör människor galna och aggressiva. I filmen handlar det om djurförsök med någon slags rabiessjukdom kallad Rage. I min debutroman har smittan inget namn men sprids avsiktligt.

Realismen i filmen brister väl främst på en punkt: Insjuknandet. För dramatisk effekt ”förvandlas” de smittade inom loppet av si sådär tjugo sekunder. Det är överdrivet men, för det aktuella mediet, effektivt.

Drygt nio månader efter att boken släpptes skedde något i världen. En smitta med ursprung i djurlivet började spridas. Det började lokalt på en matmarknad i Wuhan, Kina. Eller var det verkligen så? Det har spekulerats kring att viruset kan ha uppkommit i ett labb i Wuhan, men jag låter det stanna vid just spekulationer. En epidemi bröt ut och förvandlades snabbt till en global pandemi.

Plötsligt satt jag där i trean i Sundbyberg, skrivandes på uppföljaren till Pandemus, och såg delar av spänningsromanen förvandlas till verklighet. Ser man till detaljer i boken så kan man även läsa sig till att den följer coronautbrottets kronologi med ett glapp på några månader.

Tack och lov har vi inte tvingats gömma oss undan rabiessmittade galningar, men på många andra plan överträffades dikten av verklighet och mänskliga felsteg.

Mitt i rädslan för viruset finns dock en fascination, även om långt ifrån alla delar den.

Jag märker det inte minst på mig själv, som genast befinner mig mitt i en potentiell upptakt till någon av alla de dystopier jag konsumerar i litteratur, film och tv-spel.

Lägg till det faktum att jag sedan mars fått hintar från ett antal mer eller mindre bekanta som skämtsamt beskyllt mig för att ha både förutspått och rent av orsakat världssituationen. Inte utan att en känner sig lite stolt när folk hyser så pass höga tankar. Det märks även i en uppgång av lyssningar på Storytel under de mest kritiska månaderna.

Och det faktum att både uppväxtkommunen Upplands Väsbys lokaltidning och en av Sveriges största dagstidningar kontaktat mig för intervjuer om tankarna kring likheter mellan boken och våren de värst drabbade skulle vilja radera ur sina minnen.

Ta ovan med en nypa salt. Jag tror inte att världen kommer att gå under. Inte än. Inte till följd av en pandemi som delar namn med blaskigt öl.

Europa Pandemus finns att köpa hos The General Prepper.